1h 1 min


Är det kvar av "sommarlovet" när jag skriver det här.
Idag har det alltså varit sista dagen och jag har gjort sånt som
sig bör en sista dag på sommaren. Jag har gått i skogen och
lyssnat på musik. Funderat över minnen och känt mig stolt
över diverse prestationer många år bak i tiden. När jag pluggat som mest,
för att komma  dit jag kommit, har jag också sprungit och gått som mest i den
skogen. I den har jag funderat över hur jag skulle klara morgondagens
fysiktenta och fått en ny energiboost för att gå hem och plugga historia.
Jag har haft de djupaste samtalen med gode herr Stefan i den
och har några av mina mest romantiska minnen från ängen utanför den.

Sista dagen på sommaren har jag spenderat precis så som jag velat.
Packat inför imorgon (tack för hjälpen Malin), gått i skogen
och lekt med nostalgiska trippar och umgåtts med lite släkt.
Men sista veckan innan sommarens slut har jag inte spenderat
så som jag velat. Har inte gått upp innan 11 en enda dag och inte gjort
nånting alls under dagarna nästan. Sånt mår jag inte helt bra av. Men
varenda kväll har kompenserat dagens apatiska genomströmningar.
Det har varit många kvällar på puben. Jag har ätit sushi och druckit
kill kenny, guinness, vodka. Jag har ätit pizza med min gamle kompis
Holmer och det kändes verkligen att vi saknat varandra men accepterar
ett nytt och stort avstånd. Man har inte plats i livet att behålla alla man lär känna med
samma närhet, då skulle det bli fullt. 

En dag när klockan närmade sig 18, jag var i lund för tillfället, vägrade jag
att åka hem till kävlinge och inte ha något att göra.
Utan mål vandrade jag mot stadsbiblioteket. Jag gick in. Tänkte att det skulle
nog kunna finnas något härinne som kunde underhålla mig.
Det som jag hittade blev en bok av Stephen Hawking.. Satte mig vid ett läsbord
och blev tagen med storm. Efter lite mer än en timme ljöd det i högtalarna och
personalen hälsade oss välkomna tillbaka nästa dag klockan tio.
Jag övervägde att låna hem boken och läsa färdigt den. Men kände på mig att
den boken nog skulle stå där nästa gång jag kände mig vilsen i stan också.

Det där med andra människor är häftigt. Vissa passar ihop, och är det en
sådan som man själv passar ihop med vet man det inom en halv sekund.
Jag råkade ut för det häromdagen. Det räckte med ett hej. Och jag visste
att den här människan har över tusen sidor jag gillar, och det kommer
att vara ömsesidigt. Man vet det. Men många människor är upptagna
av andra människor. Så var även den här tjejen. Men jag sörjer inte.

Jag rekommenderar alla i min närhet med en gnutta sjuk humor och tid
för en serie med schysst kvalité att ladda ner " Californication ".
Sett alla avsnitt nu.
Det finns bara 18 och de är 28 minuter långa. Ett perfekt inslag i min
dryga, sista sommarlovsvecka. Bör ses med en öl i handen.

Imorgon bitti åker jag på "rustur" (Nollning) i Köpenhamn som jag inte ser fram emot
för den känns så lång. Men ska bli kul ändå förstås. Kommer hem om en
vecka igen. Och då börjar skolan. Den riktiga at last =)








Oceans Deadliest

Sitter inne. En lördag kl. 12.  Väntar på att Malin ska komma hem med vår piptobak.
Har vikt tvätt. Sjukt ointressant..
Ska lägga mig och kolla på en film nu. Med min gamle barndomsidol. Numera.. död. Typiskt.


"...  Early  this  fall,   the  international  community   mourned  the
          premature loss of animal expert and conservationist Steve  Irwin,
          "The Crocodile Hunter." The world was stunned and the  outpouring
          of condolences was  immeasurable. Irwin touched  so many lives  -
          adults  and  children  alike -  and  his  impact on  conservation
          efforts worldwide will last for years to come.
 
          Irwin is  joined by  explorer and  adventurer Philippe  Cousteau,
          grandson of the famous oceanographer Jacques Cousteau, in Ocean's
          Deadliest as  they explore  the waters  between Australia's  Gold
          Coast and  the Great  Barrier Reef.  Throughout this  expedition,
          Philippe and  Steve come  face to  face with  venomous fish, huge
          great  white  sharks  and amazing  saltwater  crocodiles  as they
          search for the region's most dangerous animal.
 
          Along the  way, they  will meet  the scientific  experts who work
          with these creatures on a regular basis, learning the reason  why
          they have evolved with such dangerous defenses and also  learning
          that, in truth, they fill a role in the overall ecosystem that is
          vital and cannot be overlooked.
 
          Their  adventure  features  amazing  and  breathtaking   moments,
          including subduing a  giant croc in  order to attach  a satellite
          tracking  device; observing  the feeding  behavior of  the great
          white  shark while  safely tucked  away inside  a dive  cage and
          working with the Australian experts who capture deadly sea snakes
          in order to supply anti-venom to the rest of the world. Cousteau,
          who was aboard Croc One with Irwin during the expedition when  he
          was struck and killed by a stingray, narrates the documentary.... "

Som jag sa till en kompis för ett tag sen.. Intressant person man verkar vara,
när ens enda idoler är Steve Irwin, och Tom Delonge från Blink 182.. hm
Men det är kanske jag helt enkelt, varken intressant eller speciellt intellektuell...?

                                                                   

Men det finns ju mycket annat att uppskatta också.
Igårkväll fick jag ju nästan en ny idol bara sådär! Vi satt på John Bull efter en trevlig middag på
Tatung. (Fult att lura mig att vara tråksvensk och beställa 4 små rätter genom att låta glass med friterad banan ingå i priset på endast den rätten, för lite glass kan jag gärna vara tråkig) 
På John Bull satt en riktigt härlig trubadurkille med yvigt 25-årsskägg och inte minst en
perfekt fingerkänsla för  låtval, inte sant Isa? Vi ville kidnappa honom till Goosebumps. Ty den
till trots juvenila whiskeyrösten var inte att leka med.
 Hade en mycket bra plan.. som av någon anledning inte sattes i bruk?
-I´m on Fire, How does it feel, Ghost riders in the sky, Just like a woman.. -

Blev sugen och inspirerad att spela.. Det skulle jag och Jimmy göra idag
egentligen ju. Men nä. Väldigt tråkigt... Men det kommer fler tillfällen. Hade vi spelat
in idag hade vi spelat in "Think of me". Den är så bra så då hade min blogg blivit överbelastad av besök, ta mig på orden.

Har varit en vecka med bra aktiviteter:
- Middag/öl-kväll igår
- Utebio ( Du levande ) kul!
- Spelat med Jimbo
- Cyklat (ensam, hör och häpna) till havet och badat
- Kört cross 
- Börjat förstå att jag ska börja på världens bästa utbildning
- Köpt Metal gear solid 2
- Lagat en god kebablunch tillsammans med Jenny i Kävlinge
- jag vet inte mer, palla göra lista egentligen... Men det finns mer att
skriva om nu när jag slutat jobba.

Är sjukt festsugen.. Ser fram emot den 14e Kristina!
Har någon annat nåt för sig i  veckan också så bara säg till.



// Adjö go vänner

Slutet på en Era



Fan vad fint det var igår. Det kändes som en enda stor avskedsfest.
Först drack vi flädergroggar hemma hos Isa och Helen på Hippotellet.
Sen fest i en trädgård och sen dans till Arvingarna. haha.
Fint och vackert. Trevligt och roligt.

Det är ju så mycket som håller på att hända just nu. Efter en sådan här
sommar är man helt inkörd i jobbspåren. Det känns verkligen som om man
offrat sommaren åt Flyinge.
Men idag ändras det.
Idag slutade jag jobba. Idag flyttade Helen ifrån stackars Isa och Flyinge.
Snart flyttar stefan till USA!
Och man blir nostalgisk.

Och livet fortsätter att bekräfta mitt motto för livet. Jag kan göra vad jag vill
bara jag anstränger mig. Allt man måste göra är att välja och bestämma sig.
Det är 5 år sedan jag tog studenten nu. Det är inte lätt kan jag säga, att
inte "riktigt" göra någonting "ordentligt"...  
Men. jag har ju inte gått hemma precis. Nej. Jag har varit aktiv. Jag har pluggat
upp mina betyg, gått tekniskt basår. Rest genom USA. Bott i Spanien.
Arbetat med hästar. Lärt mig mycket.
Det har inte varit lätt för som brukligt är i den här åldern har även jag
brottats med krafter som manar en att det man gör nu, är något som borde
LEDA någonvart. Något "ordentligt".
Ett extrajobb i ett  stall är inte "ordentligt."

Men det är skönt nu. På en dag förändrades allt..
Jag gjorde det. Jag kom in på en av de mest tillsökta utbildningarna i Norden.
Om 15 dagar är jag veterinärstudent. På riktigt. Det är helt utstagat, vad jag
ska ha för mig de 5 närmsta åren. Och det kunde inte vara något bättre.
Glad blev jag, när chefsveterinären gick förbi mig igår, stannade och sa, att det
kändes så rätt, att jag skulle få börja läsa till det.
Ibland vill jag säga att livet är nyckfullt.. Men jag vet inte. Jag önskade mig,
försökte, med ansträngning. Och fick. Vi väljer själva.

Så nu måste jag hitta någonstans att bo i Malmö eftersom jag ska ta
tåget till Köpenhamn varje morgon. Har någon något förslag så hojta till tack.

Åh herregud........






RSS 2.0