Nyhet på internet
Jag borde börja blogga på heltid på den nya sidan istället..
Fast det hade nog inte varit bra för hälsan =)
Besök www.btoof.n.nu
Och en bra låt:
Så som det ska vara
Det tar 15 minuter att gå till hagen efter lektionen.
Igår var första gången jag inte gick dit utan hoppade
upp och red dit barbacka istället. Det kändes skönt
och fritt att kunna göra det.
Där är fina marker och det var solnedgång.
Så som det ska vara.
Filmen
Filmen tog en vecka av mitt liv.
En vecka jag nu desperat försöker få tillbaka genom
att plugga...... som ett a*.
Men det var härligt att göra den. En hel vecka av kreativitet.
På söndagen kom jag till Stefan och vi ägnade hela kvällen
åt att krysta fram ideér. Det gick inget vidare..
Nästa dag körde vi till Mcdonalds och där ploppade det upp
en massa ideér helt spontant, som snabbt skrevs ner i fin ordning.
Sen bar det av. Vi filmade. Vi fotade en del också. Mycket
av scenerna är inte filmat utan bara foton som vi har satt
ihop i datorn.
Sen försökte vi göra musik.
Sen redigerade vi och klippte dygnet runt utan att sova.
På fredag får vi reda på vinnaren i filmtävlingen.
Skåda Stefans och mitt bidrag:
Jag
Det måste vara skönt för alla de som har koll på vem de är.
Absolut en stor säkerhet.
Att jag har dålig uppfattning av jag, medför dock många saker.
Jag känner ofta att jag fortfarande kan bli vem jag vill och känner
inte till mina egna begränsningar.
Att vara 5 år.
Det är lätt att ta sig vatten över huvudet då. Det är viktigt att känna
sina begränsningar. Men så klart leder det ju ofta till att jag provar saker
en man med mer självkännedom inte hade gett sig in på.
Ibland med bra resultat. Inte alltid.
Alla jag umgås med varje dag verkar ha en enorm koll på vem de är.
Ingen tvekan. Sen finns det också de få som är helt vilsna. Det märks.
I en skönlitterär bok jag läser just nu yrkar huvudkaraktären, som är psykolog,
att personligheten förstör allt vad man kunnat vara. Han säger åt
helvete med jaget och lever sitt liv efter de beslut som en tärning fattar.
Det går inte bra för honom.
Som vanligt är det väl en balansgång, som enligt sed säger att lagom
är bäst.
Finns det en balansgång mellan jag och inte-jag?
Jag vet att lösningen heter öppet sinne.
Den som har ett öppet sinne kan ha all självkännedom och säkerhet den
vill men kan fortfarande ta del av allt, som finns.
Den med öppet sinne kanske råkar lyssna på jazz, och tänker att det måste
vara den tråkigaste och mest märkliga musikgenré som finns, men tänker kanske
samtidigt att det finns ologik i att den skulle vara så utbredd i så fall och därmed
borde det under ytan finnas något riktigt bra.
Det skulle antingen ge upphov till helt nya musikupplevelser eller en fortsatt
negativ åsikt, men som i alla fall är totalt fördomsfri.
Öppet sinne är det allra viktigaste och föder de absolut mest intressanta
människorna.
Personligen arbetar jag vidare på det första steget först och främst.
Tänkte jag på tåget.
Variation
Igår var det soligt, i Köpenhamn i alla fall, och extremt* varmt.
Idag regnar det. Och jag blir sugen på att ta på regnkläder och
gå på promenad. Är t.om. på väg ut just nu.
Det hade aldrig skett om det inte varit så soligt igår.
Jag hade jätteroligt igårkväll, tack för det. Roligt med hingstar och
en dag får man väl sitta där och försöka välja på allvar.
Hoppas Charming Boy är kvar då =)
Nu ut i det relativt trevliga regnet.
*Brrszt
Kap. 3 Akut inflammation
Rubriken beskriver veckan. Till största del iaf.
För precis en vecka sedan vaknade jag kl 7, på en lördag... Och
cyklade mot tåget. Åkte över till Malmö. Åt frukost hos mormor
och hämtade bilen. Tog mig till Burlöv och genomgick en praktisk
kurs och lite teoretiska grejer inför grönt kort -provet. Det var roligt
att jag fick lära mig hur man tar med sig hästen till veterinärkliniken
och hur man ställer sin häst i öppen ställning eller vad det hette för att
att veterinärerna ska kunna se bäst. Det är ju jag som är veterinären. Knasigt.
Nästa dag var det friidrott som är tjosan hejsan så roligt. Tack Mr J.
Nästa morgon lärde jag mig att simma.
Ja det är sant. Tydligen kunde jag inte simma något som räknades, utan blott
kallas för kärring-bröstsim...
Nu kan jag crawla. Eventuellt. Sådär..!
Nästa dag var det ridlektion. Den var lärorik som vanligt. Vi red utan stigbyglar
och bara med en hand till tyglarna. Man styr med sin vikt. Det svåra är att sitta
still märker jag. Att hålla sig rak i ryggen.
Nästa dag; pub vildanden med Phille. Pizza och pilkastning.
Nästa dag; Shutter Island på bio.
Fantastisk. Jag dömer filmer hårt. Men den var fantastisk.
Nästa dag; Födelsedagskalas i Hagestad.
Hann med ett besök på Zoo.
Jag älskar zoo. Hade velat bo närmre så att man kan gå dit ibland bara
för att ta en promenad. Det ska jag göra till våren. Ofta.
Men jag jobbar också på Kapitel 3, akut inflammation... Hela tiden.
Just nu faktiskt.
Cold
Idag är det onsdag.
Börjar sent som vanligt, 13.15. Det är skönt men jag känner att mer
borde hinnas med på förmiddagen innan skolan än frukost och 30 minuters plugg.
Det är liksom ingenting.
Efter skolan bär det som vanligt av till Sverige för ridning. Det går bra.
Förra vecka tränade jag i princip rodeo på en väldigt stygg häst. Men
jag är äkta cowboy och stannade i sadeln.
Etologiresultatet var bra och histologi/embryologiresultatet var bra.
Bara anatomin kvar och jag hoppas på en omtenta istället för att
bli sådär svagt godkänd med en tvåa. Med 2or kommer nog man inte långt
när man måste konkurera vid valet av inriktning tror jag. Och vill kunna
anatomin bättre. yep.
Angels and airwaves tredje album släpptes i söndags och det var
därmed en jättestor dag! Nu har jag ny musik att lyssna på när jag joggar.
Fast den musiken ska egentligen höras i hörlurar när man ligger ensam
ovanpå täcket i ett rum med bara svagt ljus.
I förrgår på radio p4 intervjuade dom en äldre dam som var ordförande i
kvinnoföreningen "Vinterhatarna". Knasigt.
Det dom gjorde i sin klubb var att "hata vintern" och till helgen skulle de
ha demonstration ute på stan då de skulle gå runt och hälla varmt vatten
på snön.
Det lät jobbigt.
Men de hade två intressanta teorier om hur man hanterade vintern.
En var att den är tung, och därmed ska man inte ställa så höga krav på
sig själv. Man ska ta det lugnt, vara rädd om sig och uthärda.
Den andra var att eftersom man inte kan göra något annat ändå på vintern,
kan man lika gärna jobba så hårt man bara kan och spara ihop en massa
pengar, eller bli klar med saker som man sen inte behövde göra till våren.
Idag ska jag äta bruna bönor hos mormor!
Men bara kanske
Jag kanske kommer att skaffa facebook..
Det ligger i luften.
Januari
Jag tycker att det är lite för mörkt ute helt enkelt.
Och bloggen liksom jag går ju som bekant på solceller så det förklarar
den tillfälliga bristen på inlägg.
Det och tentaångesten.
Men det betyder ju inte att man måste låta bli att njuta helt. I min ensamhet
njuter jag av små stunder även om det är mörkt ute.
Men dagarna har fått en onormalt monotom struktur.
Varje morgon går jag upp 7.30, dricker kaffe och äter i sängen och ser
på en komediserie på tv. Sen cyklar jag till skolan, möter Olof, och sen
sitter vi fem timmar i sträck, till kl 14 med var sitt mikroskop. Sen cyklar vi hem igen.
Då tar jag fram en massa böcker och papper och läser i dessa tills det blir sent.
Då går jag och lägger mig igen.
Idag var 10e dagen på rad som vi suttit i histologisalen och tittat. 10e och sista.
Dom slängde ut oss för att börja förbereda tentan.
Jag längtar efter föreläsningar igen. Och att vara flera månader ifrån tentor.
Att få sitta vid bänken och bara lyssna, ta det lugnt och dricka kaffe. Snart.
Att det är snö ute är bra. Det blir lite ljusare då och det är värt kylan.
Den här låten tycker jag är bra:
Vissa dagar
Stod i duschen nyss och funderade på en del saker..
Har börjat springa ordentligt igen efter operationen, det känns bra, det går fort.
Efter en hel månad kom igår resultaten från fysiologitentan också.
Det kändes också bra, en sjua känner jag mig väl nöjd med, även om
jag hoppades lite på mer. Man ska alltid hoppas, det kan gå.
Jag saknar att springa ordentligt, och ha hård träning. Det var det jag tänkte på
i duschen och det fick mig att återuppleva en viktig dag i mitt liv litegrann.
En kväll 2007 kom jag som vanligt från skolan med tåget från Malmö, där jag gick tekniskt
basår, till Lund, där jag bodde.. Det var vinter och jag hade mått rätt dåligt ett bra
tag, betygen hade hamnat efter och jag hade ingen glöd att ordna till något med.
Men när jag gick ut från tåget på perrongen den dagen lyste plötsligt solen ett
fint orange kvällssken.. och jag tog av mig jackan för första gången det året.
Så det var skönt ute och jag ville inte gå hem till tråklägenheten, så jag började gå mot
idrottsplatsen, dit jag velat gå länge för att se ifall Lunds friidrottsförening
existerade. Utanför sprang jag in i ett ansikte jag kände igen.
Det var Anders, från min kurs i biologi på komvux, året före. Ingen jag kände väl.
Han kunde inte stanna och prata.
Han var andfådd och sprang allt vad han kunde för att hinna till postlådan innan
dom tömde den. Det var sista dagen att lämna in ansökan till läkarprogrammet
och han hade just skrivit ut, lagt i kuvert och hade tio minuter på sig till tömning.
När jag kom in på idrottsplatsen frågade jag runt om det fanns någon där som sysslade
med sprint. Jag blev hänvisad till en kille som hette Gustav som fanns inne i hallen.
Gustav visade sig vara jättetrevlig. Han började direkt berätta om sin träning och schema
och vi sa att jag skulle börja några dagar senare. Jag blev glad.
När jag kom ut igen träffade jag Anders på samma trottoar. Han var mycket gladare
nu, och han höll i en systembolagspåse. Ansökan var skickad och han skulle hem och fira.
Vi bestämde att fira tillsammans. Vi köpte pizza och gick mot hans hus.
Den lägenheten gjorde stort intryck. Den var mysigt inredd, men med fokus på arbetsplatsen.
Anders läste kemi i Lund nu och hade molekylmodeller framme. Han hade två datorskärmar
till datorn varav en var åt studier och alltid på. Hans ambition var slående. Den träffade mig.
Vi satt vid köksbordet, drack öl och pratade fram till natten. Anders passion för biologi
och kemi var inspirerande och han gav mig känslan av att inget egentligen är så svårt.
På riktigt.
Jag berättade för honom att jag inte hade haft något emot att bli veterinär, men
att jag hade en lång komvuxväg kvar i så fall, och att jag dessutom låg efter på det tekniska
basåret..
När jag kom hem till min egen lägenhet på natten, kunde jag efter den här kvällen
inte göra annat än att ta ner alla pärmar från basåret från bokhyllan. La dem i en rad på golvet
och konstaterade vilka skador som skulle repareras och i vilken ordning.
Och efter den kvällen mådde jag inte dåligt längre. Jag gjorde om alla mattekurser vi hade
haft och skaffade mvgn i dem. Började gå till idrottsplatsen flera gånger i veckan och tränade
löpning med rep och don runt midjan. Och plötsligt var våren också förbi och det var sommar
med ett riktigt bra avklarat basår bakom mig.
Det känns bra att komma ihåg sådana dagar och vad som gjorde att allt blev som
det blev, och är.
Det är ju jättemycket som är annorlunda idag tack vare att solen tittade fram på perrongen!
Varför skriva om det i bloggen?
Det gör mig glad att tänka på det hela bara.
Det var förresten riktigt häftigt i Egypten. När man sitter på en kamel och har pyramiderna
framför sig känns det som att man använder sin tid väl.
Tillbaka på ridskolan
Efter ett år har jag lärt mig att hålla blicken uppe.
yeay
Pluggpaus
Lite internet?
Tittar på resor. Aqaba, Jordanien! Det skulle kunna bli lite
äventyr av det.
Jag har stora förväntningar på hösten.. Fr.om. fredag har vi inget på
schemat förrän tentan som är första veckan i februari eller något liknande.
Det är ju 3 månader..!
Tanken är ju att man ska läsa hemma de 3 månaderna.. Och det är det
som är så intressant.. Här pratar vi gigantisk utmaning.
Jag gillar det där med utmaningar.
Jag gör med jämna mellanrum, en lista med mål som är utmaningar.
Den förra, för två år sedan löd:
- Lägenhet v
- Komma in på veterinärmedicin V
- Lära mig rida V
- Köpa ett playstation 3 V
- Möta en vacker flicka V
- En hund -
Det en är lagom mängd. Det tar tid att kämpa för mål. Vissa innebär ju ganska
mycket arbete, t.ex. åtkomst till veterinärstudierna.
Och andra mål ändras tydligen under tiden som går. En hund hade ju inte
passat så bra nu. Men så går den vidare till nästa lista.
Men det var inte det här jag tänkte på. Utan, på den nya listan, som
är den 3:e i mitt liv, skriven nån gång i vintras, finns det med:
"Skaffa en bra plugg-disciplin"
Det skulle kunna vara världens svåraste mål att uppnå.
Visst kan man klara allt, men det där känns nästan som en genetisk
egenskap som bara vissa behärskar. Ibland kan man kanske få
låna den, men det är max så.
Men på sistone har jag lyckats med det här, nästan. Det känns iaf. faktiskt
riktigt bra. Och det är det som är intressant med hösten. Ett test.
Under hösten vill jag:
- studera lagom små mängder, mer ofta, för att slippa ett berg i slutet (grad: svår)
- Arbeta och tjäna ihop lite pengar
- Träffa kompisar jag saknar
- Läsa Kyra Kyrklund boken
- Åka utomlands
- Klara nya Tomb Raider
- Fira jul i Hagestad
- Se Twilightmarathon på bio
- lyckas springa en mil på 42 min.
Längtar till fredag!!
Liten incident
Kära dagbok
Idag ramlade jag med min cykel.
Jag skrapade upp knät och jeansen gick lite isönder.
Sånt händer inte så ofta längre.
Det var mer när man var liten.
Det var spännande, men gjorde lite ont.
Lite bäst musik
Det kommer en ny skiva nästa alla hjärtans dag. Längtar en hel del!
