itsmagic

Idag mår jag inget vidare. Och hur mycket vågar man skriva? Och
varför? Varför inte? Någonting drar mig lodrätt neråt. I flera
dagar.. Känner mig som en pärlfiskare med en sten bunden
vid foten. Snart når jag botten.... och då gäller det att klippa repet.
Men fan jag är ju så stabil nu, jämfört med tidigare, det är
väl bara en vägbula.?
Isa och jag talade för någon dag sedan, om känslor mot förnuft.
Man säger att man skall hålla sig förnuftig och inte låta känslorna
ta överhand.
Först och främst kom vi aldrig fram till om man "ska" det, egentligen.
Ska man kanske bli översvämmad ibland? Och för det andra, om man kan
styra känslorna med hjälp av sitt förnuft. Har förnuftet något att sätta
emot denna starka kraft?
Ingendera av frågorna besvaras idag.. På fråga ett, gör sig gällande att
jag faktiskt har gått in i kampen med mitt förnuft som vapen.
Om det kommer att segra är ännu ovisst..
"Tid läker alla sår" har jag trott förut.
Nej.
Det är sakerna man gör som läker.
Rör man ingenting, kan det få gå hur lång tid som helst. Saker kommer
ändå att stå kvar likadant efter 100 år.
Det är vad vi gör, som gör skillnaden.

Och vi ska se Winnerbäck, på Sofiero slott. En känslokavalkad. Hoppas
jag står pall, kommer att sakna en hand i min.
Den enda som kan dra ner mig är jag själv. Mitt mentala immunförsvar
kanske attackerar mig. Allergisk mot känslor..?