itsmagic

Har väntat i nästan två veckor...
Och uthärdat ett mycket plågsamt spring-uppehåll.
Varit sjuk o sjuk o sjuk. Men idag...
Idag snörade jag på mig skorna igen. Och jag kan
nästan tänka mig att den blev en av de snabbaste
rundor jag nånsin gjort där under de 6 år som den skog
varit mitt andra hem. Tråkigt att jag inte hade klocka med.
Det är märkligt att det nästan inte finns något
bättre än att bara springa, rakt fram, mellan tallar.
Svettas genom tröjan. Känna vinden och kylan.
Det ska gå fort!
Min terapi.

Och Mr J för tusan. Jag vill se klippet och se filmen...