På fredag












(Tack Stefan)

åh åh

Idag skolkar jag. ssch. Men behövde ju sova ut.. Och det gjorde
jag sannerligen.. I 11 timmar. Underbart.
Tänkte lite taktiskt, för missar endast en kemiföreläsning, om kolhydrater.
Det var det enda på dagens schema.
Har ätit lång frukost och för just gerillakrig med bananflugorna i köket. Dö!
Känner mig för övrigt ganska harmonisk nuförtiden.
Men måste stänga in mig lite mer på rummet och plugga. Har varit lite för
mycket fläng på sistone.
Har inte så mycket att säga. Det är mest lugn som härskar i huset.
Ensam hemma ju. Hehe alla ni sambosar är och jobbar.


Lekte trubadur till frukosten, ty jag hade en låt av Lasse på huvudet
när jag vaknade, resultatet blev en, hälften så kort, version som originalet.
Som jag med lite peppande av Lina till och med  vågar lägga upp.....
Sluta fråga om det är jag som sjunger. Det är det.




"  Anna bussarna här utanför går ingenstans
det är ingen som vill nånvart
jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart

Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
jag vill inte få in den här världen
den är så tom och tyst och tvär

och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig
jag vill vara en bättre man för dig
ett smartare drag en lösning

en lanterna på din gungande båt
jag vet att jag sluter igen
men det känns som det är mig dom vill åt
jag vet men det känns så än

Anna det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
när himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på

och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
för jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Anna nu tänder dom gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv

det måste komma nåt bra ur allt
det måste växa nånting under alla listor
alla bingon alla tävlingar
alla steg tillbaka

res mig opp ge mig lust att hänga på
jag ska värma dig Anna
jag ska lyssna och förstå
för trots all tomhet trots det timglas
som sliter i oss
ska vi hitta en väg ändå "



Vill snart ha balfoton. Ge mig!


Dålig sömn


Sovit dåligt i flera dagar nu. Så orkar inte skriva speciellt.
Sitter bara i sängen och kopplar av i halvmörker.
Lyssnar på musik och visar som offline på msn.



Lägger in en ny cover av Fab. Den glade tysken.
Av Joshua Radin - The one you knew.
Johanna jag vet att du har den här låten på mp3 för det
såg jag i din lista, så du måste skicka den till mig. Kan
eventuellt ske i utbyte av en mapp foton. Kanske.

Helgen har varit bra. Goosebumps har träffats och så
har det förstås varit bal vilket var extra fint.

Mm







Den
här har min gode vän Henrik gjort med egna händer. Han är duktig han.





Den svarte


Så. Nu har jag sovit av mig det hela.
Har aldrig varit en frekvent bloggare. Men det är ju lov och
jag har avsatt en pluggdag till mig själv idag. Dvs jag gör
annat... T.ex. skriva blogginlägg.
Lite senare ska jag göra en djupgående utredning om
varför lådan med bestick är full med gult pulver. Hmmm.
Tack själver för turen igår J, det vart ytterst angenämt. Så jag
hänger ut lite foto också.

     







lat. repri'mere, "trycka tillbaka"

Att trycka ner ett lock trots att det kokar därunder.
Det suger apa att göra.
Det var längesen längesen, jag kände ett sådant obehag
över fina känslor för en annan människa. 
Det ploppar upp i mitt huvud hela tiden. Funderingar, ideér.
Instinktivt.  
"Det ska jag nog frå.. "
Men så kommer jag på, att nä, det går ju inte. Inte med henne.
Bara för att. Och så ingen anledning. Nä jag tycker inte om det.
Ge mej något äkta istället.
Något som inte osar olycksbådande.  


//Jonas, som måste skriva av sig. 

Äh jag vet inte..  



"Anywhoo..."
Såg det bästa avsnitt någonsin av scrubs idag.
"My musical" 

Hey, Ms. Miller -- we just need a stool sample
Why do you need a stool sample if you think I'm just a nut?
 'Cause the answer's not in your head, my dear -- it's in your
butt!

You see....
Everything comes down to poo!
From the top of your head, to the sole of your shoe
We can figure out what's wrong with you by lookin' at your poo!

Do you have a hemorrhoid or is it rectal cancer?
When you flush your dookie down, you flush away the answer!

Everything comes down to poo!
Whether it's a tumor or a touch of the flu!








Goddag






Nu är det lov i en vecka. S.k. Mellem uge. Omtentaperiod för dem som
har det. Lov för oss andra.
Jag gick upp "tidigt" idag och åt frukost hos Jenny. Vi såg ett avsnitt av
Gilmore girls och sedan lärde hon mej hur man gör om sin bloggsida
så att det kan se finare ut. Nu har jag ändrat.

Jag känner mig manad, att slå ett slag för den enda person/kanal jag nånsin prenumererat på på youtube. (se ovan) Trots all hård kritik Malin riktar. tss. =)
Heja Fab! Vår glade tyska smörsångare. Bäst just nu.

Ska se om jag lyckas köpa någon kostym idag då.
Kanske hinna plugga lite kemi också... kanske.



Ååh, Isa, jobbigt :P

Utmanad av: http://wezza.blogg.se/

Reglerna är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag lyssnar på irländsk folkmusik idag för att få julkänslor bara för att det är för tidigt att lyssna
på julmusik, som jag nog inte hade lyssnat på i vilket fall.

2. Jag har svårt att släppa saker

3. Jag hatar, avskyr, kräks av mint

4. Jag är bra på att trixa med en fotboll

5. Jag har trampat på en kackerlacka barfota.

6. Jag har ramlat baklänges och då satt mej på en kaktus uppe i klippiga bergen

7. Jag går på en småtjejsdominerad ridskola en gång i veckan


Utmanar (följer inte hela 7 bloggar):

http://therunaway.blogg.se/  (vet att det inte passar i din reseblogg, men deala!)

http://www.metrobloggen.se/zebroandbutter 

http://jennypenny84.blogg.se/

http://www.existensbevis.blogspot.com/

http://groovinatmiami.blogspot.com/



adjö

Det var längesen..


som jag bara ville skrika. Verkligen så högt jag kan.
Och springa långt härifrån, för springandets skull. 
Som om det skulle göra en skillnad. 
Hur kan det vara såhär?
Det var längesen jag kände mig dramatisk.
Och det beror bara på henne.



Det är så skönt


Att ha köpt hem mjölk. Det är den bästa känslan.




19 dagar


Det står så tydligt när man loggar in. Senaste inlägg, 2 veckor och 5 dagar sedan.
Det är dåligt.
Men vad ska jag göra. Inspirationen dalar när jag är konstant zombie. Jag
går upp ovärdigt tidigt var dag och åker tåg i en och en halv timme!
Har som vanligt många tankar i huvudet. Bra saker. De kommer bara inte ut.
Det är dock inte bra att öppna lådor som man spikat igen av en anledning.
Men en är öppen nu och det bara svämmar ut saker.

Jag vill ha en bra kamera.



Det är farligt vad man kan göra när man är full. Jag har haltat runt i tre dagar
och allt jag vet är att min skadade häl har något med en brandtrappa att göra.

Det händer mycket omtumlande och spännande saker. Det tråkiga är
att inget av det som händer är sådant som jag kan skriva om i bloggen.
Det är spännande att leva ett händelserikt liv, men inte när allting är
classified information. Jag längtar till min tillvaro blir stabil. Tills vidare
får jag väl leva på, plugga, åka tåg. Snart är det dags för att gå på bal,
med en mycket vacker flicka.
Snart är det också bugg-kurs i Kph. Förbereder mig för logdanserna.

Onsdagar är veckornas höjdpunkt. I onsdags galopperade jag Jonas
för första gången någonsin. Det gick fort. Det var storartat. Det är
det roligaste jag tagit mig för på länge.
Jag ska bli jätteduktig.



Det fina med just den här hösten är att det är så soligt. Men det är även
fint när det regnar. När jag går hem från tåget, över parkeringsplatserna
och cykelbanorna känns det som att naturen avsiktligt dekorerat asfalten med
röda löv. Det är snyggt tycker jag.
Snart är det 27e oktober och bon voayge. Det är så jävla hårt.





Söndag

Jag har aldrig varit förtjust i söndagar.
Snarare väldigt oförtjust. Jag har alltid sett det som en dålig dag.
En tråkig dag. Då man bör ligga lågt och sköta sitt.
Nu vet jag att det är så för att jag tänker så. För mig. Men söndagsavskyn
ligger nog i mina gener.

Jag får väl göra som Jenny då och slå ett slag för min nye vän Herr "Nike".
En hyvens prick som har fått i uppdrag att hjälpa
mig att lära mig rida. Även om han dock blev bortsållad och satt
under någon annans bakdel förra onsdagen. Här är han. Nike! 











Jag har missat så mycket den här helgen!? Säkert 4 fester som låtit jätteroliga.
Att träffa Philip.. och Jimmy. Att göra en massa kul saker. Bara för en dum förkylnings skull.
Men filmkvällen med Lisa var riktigt trevlig. Det kan man göra trots en utmattad kropp och hjärna. Hon har en så mysig lägenhet. Och hon hade skaffat det sista jag väntade mig. En hamster! Det tyckte jag var urhäftigt.

Har käkat mycket mycket ingefära. Min mor trodde faktiskt på mig att det fungerade
mot förkylningar och vi knaprade tillsammans.
Så har gjort väldigt lite i helgen.
T.ex. har jag köpt några filmer på Ica Maxi!
Se de nya tillskotten i min magra filmsamling. Tada!

                     


- Jag spelar inte golf
- Det roliga med filmen i mitten är att det inte är en dokumentär!
- Grymt bra.



Hejdå. Imorgon är det måndag. Woho!

It is said


" Oroa dig inte, allting lufttorkar...! "



Nytt och kul men för stort


Så känner jag det. Det är häftigt att gå på veterinärutbildningen.
Vi har roliga ämnen.
Just nu, block 1:
- Kemi
- Veterinärmedicinsk vetenskapsteori (filosofi)
- Biofysik
- Zoologi

Men det är så många människor. Så stor stad. "Då blir jag ensam bland tusen."
Men jag bryr mig inte. Det är studier som gäller och jag har aldrig
kommit någonstans där jag inte trivts med tiden. Statistiken får tala.
Men när det blir sådär stressigt. Och för många människor. Då längtar
jag hem. Och vill mest vara liten igen. Det är nog därför jag varit
så mycket i Lödde och med bror i veckan. Men det är najs. Han
är den bäste av vänner.

Jag vet att inte en kotte läser låttexter. Men den här låten är redigt fin...,
och det är som att jag skrivit den själv just igår. Så läs om du känner
för att läsa om mitt liv, eller låt bli =)



Cross the border,
Into the big bad world
Where it takes you 'bout an hour
Just to cross the road
Just to stumble across another poor old soul from
The dreary old lanes to the high-street madness
Eye fight with my brain to believe my eyes
And it's harder than you think
To believe this sadness
That creeps up my spine
And haunts me through the night
And life is good and the girls are gorgeous
Suddenly the air smells much greener now
And I'm wondering 'round
With a half pack of cigarettes
Searching for the change that I've lost somehow

These streets have too many names for me
I'm used to Glenfield road and spending my time down in Orchy
I'll get used to this eventually
I know, I know

Where'd the days go? When all we did was play
And the stress that we were under wasn't stress at all
Just a run and a jump into a harmless fall from
Walking by a high-rise to a landmark square
You see millions of people with millions of cares
And I struggle to the train to make my way home
I look at the people as they sit there alone

Life is good, and the sun is shining
Everybody flirts to their ideal place
And the children all smile as a boat shuffled by them
Trying to pretend that they've got some space

These streets have too many names for me
I'm used to Glenfield road and spending my time down in Orchy
I'll get used to this eventually
I know, I know

These streets have too many names for me
I'm used to Glenfield road and spending my time down in Orchy
I'll get used to this eventually
I know, I know

Life is good, and the girls are gorgeous
Suddenly the air smells much greener now
And I'm wondering 'round
With a half pack of cigarettes
Searching for the change that I've lost somehow

These streets have too many names for me
I'm used to Glenfield road and spending my time down in Orchy
I'll get used to this eventually
I know, I know

Bland buskar och blad



Idag har jag handlat. Ridbyxor och ridskor. Det blir
det första av bådadera jag någonsin ägt.

En vecka i skogen.
Lillebror och jag körde motorcykel till järavallen
och promenerade röda slingan, nästa dag körde
vi dit och gick den gula. 2 och 5 km. Inte långt men fin.
Igår var vi i Lödde sandskog. Det börjar kännas som
sensommar där. Solen går ner tidigare och det blir fuktigt kallt.













1h 1 min


Är det kvar av "sommarlovet" när jag skriver det här.
Idag har det alltså varit sista dagen och jag har gjort sånt som
sig bör en sista dag på sommaren. Jag har gått i skogen och
lyssnat på musik. Funderat över minnen och känt mig stolt
över diverse prestationer många år bak i tiden. När jag pluggat som mest,
för att komma  dit jag kommit, har jag också sprungit och gått som mest i den
skogen. I den har jag funderat över hur jag skulle klara morgondagens
fysiktenta och fått en ny energiboost för att gå hem och plugga historia.
Jag har haft de djupaste samtalen med gode herr Stefan i den
och har några av mina mest romantiska minnen från ängen utanför den.

Sista dagen på sommaren har jag spenderat precis så som jag velat.
Packat inför imorgon (tack för hjälpen Malin), gått i skogen
och lekt med nostalgiska trippar och umgåtts med lite släkt.
Men sista veckan innan sommarens slut har jag inte spenderat
så som jag velat. Har inte gått upp innan 11 en enda dag och inte gjort
nånting alls under dagarna nästan. Sånt mår jag inte helt bra av. Men
varenda kväll har kompenserat dagens apatiska genomströmningar.
Det har varit många kvällar på puben. Jag har ätit sushi och druckit
kill kenny, guinness, vodka. Jag har ätit pizza med min gamle kompis
Holmer och det kändes verkligen att vi saknat varandra men accepterar
ett nytt och stort avstånd. Man har inte plats i livet att behålla alla man lär känna med
samma närhet, då skulle det bli fullt. 

En dag när klockan närmade sig 18, jag var i lund för tillfället, vägrade jag
att åka hem till kävlinge och inte ha något att göra.
Utan mål vandrade jag mot stadsbiblioteket. Jag gick in. Tänkte att det skulle
nog kunna finnas något härinne som kunde underhålla mig.
Det som jag hittade blev en bok av Stephen Hawking.. Satte mig vid ett läsbord
och blev tagen med storm. Efter lite mer än en timme ljöd det i högtalarna och
personalen hälsade oss välkomna tillbaka nästa dag klockan tio.
Jag övervägde att låna hem boken och läsa färdigt den. Men kände på mig att
den boken nog skulle stå där nästa gång jag kände mig vilsen i stan också.

Det där med andra människor är häftigt. Vissa passar ihop, och är det en
sådan som man själv passar ihop med vet man det inom en halv sekund.
Jag råkade ut för det häromdagen. Det räckte med ett hej. Och jag visste
att den här människan har över tusen sidor jag gillar, och det kommer
att vara ömsesidigt. Man vet det. Men många människor är upptagna
av andra människor. Så var även den här tjejen. Men jag sörjer inte.

Jag rekommenderar alla i min närhet med en gnutta sjuk humor och tid
för en serie med schysst kvalité att ladda ner " Californication ".
Sett alla avsnitt nu.
Det finns bara 18 och de är 28 minuter långa. Ett perfekt inslag i min
dryga, sista sommarlovsvecka. Bör ses med en öl i handen.

Imorgon bitti åker jag på "rustur" (Nollning) i Köpenhamn som jag inte ser fram emot
för den känns så lång. Men ska bli kul ändå förstås. Kommer hem om en
vecka igen. Och då börjar skolan. Den riktiga at last =)








Oceans Deadliest

Sitter inne. En lördag kl. 12.  Väntar på att Malin ska komma hem med vår piptobak.
Har vikt tvätt. Sjukt ointressant..
Ska lägga mig och kolla på en film nu. Med min gamle barndomsidol. Numera.. död. Typiskt.


"...  Early  this  fall,   the  international  community   mourned  the
          premature loss of animal expert and conservationist Steve  Irwin,
          "The Crocodile Hunter." The world was stunned and the  outpouring
          of condolences was  immeasurable. Irwin touched  so many lives  -
          adults  and  children  alike -  and  his  impact on  conservation
          efforts worldwide will last for years to come.
 
          Irwin is  joined by  explorer and  adventurer Philippe  Cousteau,
          grandson of the famous oceanographer Jacques Cousteau, in Ocean's
          Deadliest as  they explore  the waters  between Australia's  Gold
          Coast and  the Great  Barrier Reef.  Throughout this  expedition,
          Philippe and  Steve come  face to  face with  venomous fish, huge
          great  white  sharks  and amazing  saltwater  crocodiles  as they
          search for the region's most dangerous animal.
 
          Along the  way, they  will meet  the scientific  experts who work
          with these creatures on a regular basis, learning the reason  why
          they have evolved with such dangerous defenses and also  learning
          that, in truth, they fill a role in the overall ecosystem that is
          vital and cannot be overlooked.
 
          Their  adventure  features  amazing  and  breathtaking   moments,
          including subduing a  giant croc in  order to attach  a satellite
          tracking  device; observing  the feeding  behavior of  the great
          white  shark while  safely tucked  away inside  a dive  cage and
          working with the Australian experts who capture deadly sea snakes
          in order to supply anti-venom to the rest of the world. Cousteau,
          who was aboard Croc One with Irwin during the expedition when  he
          was struck and killed by a stingray, narrates the documentary.... "

Som jag sa till en kompis för ett tag sen.. Intressant person man verkar vara,
när ens enda idoler är Steve Irwin, och Tom Delonge från Blink 182.. hm
Men det är kanske jag helt enkelt, varken intressant eller speciellt intellektuell...?

                                                                   

Men det finns ju mycket annat att uppskatta också.
Igårkväll fick jag ju nästan en ny idol bara sådär! Vi satt på John Bull efter en trevlig middag på
Tatung. (Fult att lura mig att vara tråksvensk och beställa 4 små rätter genom att låta glass med friterad banan ingå i priset på endast den rätten, för lite glass kan jag gärna vara tråkig) 
På John Bull satt en riktigt härlig trubadurkille med yvigt 25-årsskägg och inte minst en
perfekt fingerkänsla för  låtval, inte sant Isa? Vi ville kidnappa honom till Goosebumps. Ty den
till trots juvenila whiskeyrösten var inte att leka med.
 Hade en mycket bra plan.. som av någon anledning inte sattes i bruk?
-I´m on Fire, How does it feel, Ghost riders in the sky, Just like a woman.. -

Blev sugen och inspirerad att spela.. Det skulle jag och Jimmy göra idag
egentligen ju. Men nä. Väldigt tråkigt... Men det kommer fler tillfällen. Hade vi spelat
in idag hade vi spelat in "Think of me". Den är så bra så då hade min blogg blivit överbelastad av besök, ta mig på orden.

Har varit en vecka med bra aktiviteter:
- Middag/öl-kväll igår
- Utebio ( Du levande ) kul!
- Spelat med Jimbo
- Cyklat (ensam, hör och häpna) till havet och badat
- Kört cross 
- Börjat förstå att jag ska börja på världens bästa utbildning
- Köpt Metal gear solid 2
- Lagat en god kebablunch tillsammans med Jenny i Kävlinge
- jag vet inte mer, palla göra lista egentligen... Men det finns mer att
skriva om nu när jag slutat jobba.

Är sjukt festsugen.. Ser fram emot den 14e Kristina!
Har någon annat nåt för sig i  veckan också så bara säg till.



// Adjö go vänner

Slutet på en Era



Fan vad fint det var igår. Det kändes som en enda stor avskedsfest.
Först drack vi flädergroggar hemma hos Isa och Helen på Hippotellet.
Sen fest i en trädgård och sen dans till Arvingarna. haha.
Fint och vackert. Trevligt och roligt.

Det är ju så mycket som håller på att hända just nu. Efter en sådan här
sommar är man helt inkörd i jobbspåren. Det känns verkligen som om man
offrat sommaren åt Flyinge.
Men idag ändras det.
Idag slutade jag jobba. Idag flyttade Helen ifrån stackars Isa och Flyinge.
Snart flyttar stefan till USA!
Och man blir nostalgisk.

Och livet fortsätter att bekräfta mitt motto för livet. Jag kan göra vad jag vill
bara jag anstränger mig. Allt man måste göra är att välja och bestämma sig.
Det är 5 år sedan jag tog studenten nu. Det är inte lätt kan jag säga, att
inte "riktigt" göra någonting "ordentligt"...  
Men. jag har ju inte gått hemma precis. Nej. Jag har varit aktiv. Jag har pluggat
upp mina betyg, gått tekniskt basår. Rest genom USA. Bott i Spanien.
Arbetat med hästar. Lärt mig mycket.
Det har inte varit lätt för som brukligt är i den här åldern har även jag
brottats med krafter som manar en att det man gör nu, är något som borde
LEDA någonvart. Något "ordentligt".
Ett extrajobb i ett  stall är inte "ordentligt."

Men det är skönt nu. På en dag förändrades allt..
Jag gjorde det. Jag kom in på en av de mest tillsökta utbildningarna i Norden.
Om 15 dagar är jag veterinärstudent. På riktigt. Det är helt utstagat, vad jag
ska ha för mig de 5 närmsta åren. Och det kunde inte vara något bättre.
Glad blev jag, när chefsveterinären gick förbi mig igår, stannade och sa, att det
kändes så rätt, att jag skulle få börja läsa till det.
Ibland vill jag säga att livet är nyckfullt.. Men jag vet inte. Jag önskade mig,
försökte, med ansträngning. Och fick. Vi väljer själva.

Så nu måste jag hitta någonstans att bo i Malmö eftersom jag ska ta
tåget till Köpenhamn varje morgon. Har någon något förslag så hojta till tack.

Åh herregud........






Och dagens bild...

Tackar vi Egina för. Dioskur med Nattilum på fetebetet.















Livet

Livet är fan fint ändå. Jag känner mig så in i helvete tacksam för
allt som det bjudit mig på. Även om jag inte precis varit en levnadskonstnär
genom åren, men kanske ändå samtidigt. Ofta ser jag tillfälle att
njuta då många andra inte gör det. Vissa människor är så bara.
Stefan är också så. Vi ser lite klarare ibland inbillar vi oss. Bättre på
att ta det kallt och njuta av saker.

Låg med hörlurar på en hel natt häromsistenes. Det var piano i öronen
och jag sov samtidigt som jag inte sov, samtidigt som jag nästan drömde.
Och min hjärna spelade upp mitt liv i revy för mig och jag tittade och tittade
och jag kände mig lyckligt... unnad.
Men sen vet jag ju att det beror på perspektiv. Många har samma möjligheter
som jag, och många har ännu större. Det är vad man riktar sina lustnerver mot som gör hur pass
starkt det påverkar en och hur mycket positivt man får ut av det. Man
styr skutan själv. Men jag kände mig iaf tacksam. Tacksam för alla människor
jag känner/känt mest av allt.
Och för alla människor som inspirerat mig till hur man kan leva. Från alla
visdomar jag tänkt fram med Holmer, till hur man lever livet i Spanien med Stefan,
till hur man kan fokusera och klara av det man vill av Fredric.
Och av Putte, Cia, Jimmy, Lisa m.fl. hur man kan skaffa sig en lya och ett liv i stan
och göra det på ett bra sätt istället för på ett dåligt som jag råkade göra det till.
Och av Isa hur man är självständig. Av Henrik och Jimmy har jag lärt mig
att uppskatta hösten.  Och allt som alla andra bidragit med här i livet utan att de tänkt
på det. Det är så jäkla fint.

Jag tackar och Bugar*







Into The Wild



















Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0