Och dagens bild...
Livet
Livet är fan fint ändå. Jag känner mig så in i helvete tacksam för
allt som det bjudit mig på. Även om jag inte precis varit en levnadskonstnär
genom åren, men kanske ändå samtidigt. Ofta ser jag tillfälle att
njuta då många andra inte gör det. Vissa människor är så bara.
Stefan är också så. Vi ser lite klarare ibland inbillar vi oss. Bättre på
att ta det kallt och njuta av saker.
Låg med hörlurar på en hel natt häromsistenes. Det var piano i öronen
och jag sov samtidigt som jag inte sov, samtidigt som jag nästan drömde.
Och min hjärna spelade upp mitt liv i revy för mig och jag tittade och tittade
och jag kände mig lyckligt... unnad.
Men sen vet jag ju att det beror på perspektiv. Många har samma möjligheter
som jag, och många har ännu större. Det är vad man riktar sina lustnerver mot som gör hur pass
starkt det påverkar en och hur mycket positivt man får ut av det. Man
styr skutan själv. Men jag kände mig iaf tacksam. Tacksam för alla människor
jag känner/känt mest av allt.
Och för alla människor som inspirerat mig till hur man kan leva. Från alla
visdomar jag tänkt fram med Holmer, till hur man lever livet i Spanien med Stefan,
till hur man kan fokusera och klara av det man vill av Fredric.
Och av Putte, Cia, Jimmy, Lisa m.fl. hur man kan skaffa sig en lya och ett liv i stan
och göra det på ett bra sätt istället för på ett dåligt som jag råkade göra det till.
Och av Isa hur man är självständig. Av Henrik och Jimmy har jag lärt mig
att uppskatta hösten. Och allt som alla andra bidragit med här i livet utan att de tänkt
på det. Det är så jäkla fint.
Jag tackar och Bugar*
Into The Wild
Utgång och Avgång
Tack för skoj fest i förrgår. Lagom skönt att sova 2,5 timme sedan
och gå till jobbet och mocka boxar..
Tack för presenten! Snacka om snygg tröja.
Jag försvinner ett tag nu. Vi avgår ikväll istället för imorgon
som det var sagt. En promenad till Österlen på 9,5 mil. Tillbaka på
torsdag innan Winnerbäckkonserten.
Vill bara påpeka att jag mår bra och är stabil som ett hus och så har det varit väldans
länge. Har haft en dålig dag för nån dag sen bara, kom och tänka på vissa
saker, människor, jag saknar. Dagar jag saknar.
Alla ska väl ha stunder då man saknar. Om man nu inte är välsignad med att inte
göra det alls.
Skön arbetsdag idag. Allt var färdigt kl. 10 och sen var det bara att slappa.
Gå runt i hagen. Skura lite flottörkar. Tvätta lite sår. Klappa lite hästar.
Hörs på Torsdag
Ajöss
possibilia
Det är klart att saker kan slå hårt. Förnuftet som draget svärd är starkt.
Ibland drabbas jag nämligen av ånger. Inte ångest. Utan ånger.
Och det är klart.
I mitt liv står det inristat i sten. "allt är möjligt", "du kan klara av vad du vill".
Och det lägger en hel del börda på en som person.
Att leva efter den devisen innebär, att om någonting i livet inte är precis så som
jag vill ha det, eller om jag inte nått ända dit jag vill. Så är det
helt på grund av eget val.
Det ger ansvar.. Och ibland en känsla av ånger. Det är enbart
mina val som lett mig dit jag är idag.
Hade jag valt något annat.. Hade jag för många år sedan valt att vara rik nu, så
hade jag varit det. Hade jag valt att leva annorstädes hade jag gjort det.
Så ja. Ibland känns det lite segt att inse att man kastat bort något.
Hade jag och Jimmy repat oftare, ansträngt oss mer. Kanske vi hade
varit någonstans idag. Men efter eget val har vi gjort annat. Det är självklart
att vi hade kunnat avancera.
Jag hade kunnat tävla högt i sprint just nu, men jag har valt andra saker.
Det visar, på hur viktigt det är att visualisera sina önskningar. Så att man vet
vart man ska styra. Hur man ska göra sina val när de kommer.
Få ett mål att kämpa för. Och att inte glömma hur många begåvningar vi
var och en faktiskt har. Du som läser har ju nästan säkert en frisk kropp och hjärna.
Vad kan du inte göra med det? Vad behövs mer?
Fascinerande
Inte mitt låtval precis. Men filmen är fenomenal.
